Varför djurförsök?

Djurförsök

För samhället och miljön

Djurförsök används även för att studera samhället och miljön. I Sverige bidrar bland annat djurförsök på vilda djur till kunskap om detta. Djurförsök på vilda djur prövas på samma sätt som andra djurförsök av den djurförsöksetiska nämnden.

– Om syftet är forskning och man på något sätt kommer nära ett djur, tar i ett djur eller går fram till deras bon, då är det ett djurförsök. Men att bara betrakta ett djur på avstånd eller att fotografera ett djur behöver inte räknas som djurförsök, även om syftet är forskning, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Han är också ansvarig föreståndare för de djurförsök som görs på vilda djur vid institutionen för ekologi, SLU. De personer som utför själva djurförsöken är forskare, fältassistenter eller forskningsassistenter.

Rådjurshona med två kid. Bägge kiden är märkta och ingår i en ingår i en studie vid SLU i Grimsö. Foto Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Rådjurshona med två kid. Bägge kiden är märkta och ingår i en ingår i en studie vid SLU i Grimsö. Foto Jenny Svennås-Gillner, SLU.

– Man ska ha studerat teoretiska kurser om bland annat lagstiftning och etik. Vi kräver också att man ska ha gått en kurs om hur man fångar och begränsar vilda djur för att få arbeta med djurförsöken. Under den kursen får man till exempel lära sig att söva hjortar i hägn. Dessutom har vi internutbildningar som anpassas efter vad en person ska arbeta med. En person som ska märka nyfödda rådjurskid får träna på lamm och lära sig praktiska saker som att väga, mäta och märka djuren.

Forskning och förvaltning

I de stora skogarna mellan Sverige och Norge pågår ett projekt med djurförsök på vilda djur som SLU medverkar i. Där har viltsamhället förändrats mycket under de senare årtiondena. De stora rovdjuren varg och järv som inte funnits i området på lång tid har kommit tillbaka och älgstammens storlek har varierat. Här fångar forskare in älg, varg och järv och förser dem med sändare. När djuren sedan blir fria kan forskarna följa hur de lever. Syftet är att studera samspelet mellan dessa tre djurarter och hur jakt och skogsbruk påverkas av dem. Resultaten av forskningen kan sedan användas vid förvaltning av skogar och för att avgöra hur stor jakt som kan bedrivas av människan.

Myndigheter som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Jordbruksverket har ofta frågor som de vill få besvarade av forskarna.

– De bedriver inte själva forskning men kan ge oss på universiteten i uppdrag att ta fram kunskap. Ibland leder det till djurförsök och då designar vi projekten så att förvaltningens behov tillgodoses samtidigt som projektet ger svar på mer grundläggande forskningsfrågor.

Petter Kjellander exemplifierar med ett projekt om så kallade levandefällor. I dessa fångas djur levande och den som vittjar fällan kan avgöra om det är rätt djur som har fångats in, innan det avlivas. Fällorna måste godkännas med särskilda tester och SLU fick i uppdrag att utprova en ny sorts vildsvinsfälla.

– Vi fångade in 20 individer för att kontrollera att fällan fungerade. Samtidigt kunde vi då passa på att ta blodprover på vildsvinen och undersöka skador. Vi filmade också djuren och har genom djurförsöken fått fram kunskap om hur vildsvin reagerar vid stress och hur deras nivåer av stresshormoner ser ut, säger Petter Kjellander.

Karin Nordin

Provfiske för att kontrollera hav och sjöar

Fisk som fångas genom provfiske räknas som försöksdjur även om verksamheten i de flesta fall inte är djurförsök för forskning. Syftet med provfiske är att undersöka vilka arter och hur mycket fisk som finns i hav och sjöar.

Det är det Internationella Havsforskningsrådet som samlar in data från provfiske från alla länder runt Östersjön och Nordsjön. Informationen beskriver hur fiskbestånden ser ut och används för att ge råd till länderna om vilka fiskekvoter som är lämpliga.

– Verksamheten är till för att skydda bestånden och för att förhindra att haven fiskas ut. Rekommendationerna används i förhandlingar mellan ländernas politiker där kvoterna för fiske räknas ut, säger Erik Petersson, professor i akvatisk ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

SLU utför en stor del av det svenska provfisket och Erik Petersson är ansvarig föreståndare för den verksamheten. Metoderna för provfisket är standardiserade för att alla länder ska göra på samma sätt.

– Det finns en manual som beskriver exakt hur det ska gå till, var vi ska provfiska och vad vi ska rapportera. Det finns inget utrymme för att göra på något annat sätt, men vi lämnar alltid en ansökan till den djurförsöksetiska nämnden ändå. Om nämnden godkänner den så gäller den för fem år och innebär alltså att vi gör en skattning av antalet fiskar vi kommer att fånga.

I havet sker provfisket med hjälp av trålning, dels på botten och dels i den fria vattenmassan. Trålningen kombineras med ekolodsundersökningar som ger en bra uppfattning om antalet fiskar, men som inte säger något om vilken art fisken har, hur fort de har vuxit eller om de har parasiter. Att tråla ger en möjlighet att ta stickprov på vissa fiskar som undersöks närmare.

Mellan fyra och sex miljoner fiskar tas upp varje år på det här sättet. Allra mest rör det sig om skarpsill, där provfisket resulterar i omkring tre miljoner försöksdjur.

– Det är förstås stora mängder, men samtidigt måste man komma ihåg att det finns 150-250 miljarder skarpsill i Östersjön. Hela provfisket utgör ungefär 0,3 promille av yrkesfisket, säger Erik Petersson.

Provfiske i inlandsvatten

Trålning i Mälaren. Foto Mariana Mesherjakova.

Trålning i Mälaren. Foto Mariana Mesherjakova.

Även i sjöar och vattendrag utförs provfiske. Då är syftet ofta att kontrollera kvaliteten på vattnet och ekosystemet i sjön. EU-direktiv beskriver hur detta provfiske ska gå till. I rinnande vatten används elfiske, där en ström skickas genom vattnet och bedövar fisk som träffas av den. I insjöar används nät med olika stora maskor för att fånga fisk av olika storlekar. I större sjöar förekommer även trålning. Runt 100 000 fiskar fångas i nät i sjöarna och på en del av dem kontrollerar forskarna fiskens kön och storlek och plockar bland annat ut gällock från abborre och fjäll från mört. Hörselstenar i huvudet på fiskar är viktiga för att bestämma hur gammal fisken är. Erik Peterson beskriver hur detta hjälper oss att förstå miljöförstöring, till exempel vid försurning.

– Om vi bara räknar mörtarna ser det bra ut, men när vi åldersbestämmer dem visar det sig kanske att alla är 30 år gamla. Fiskarna misslyckas alltså med att föröka sig år efter år efter år i en försurad sjö och detta kan vi inte veta om vi inte undersöker dem.

I Sverige är ett stort antal sjöar privatägda och i dem går det inte att bedriva provfiske utan att ha ägarens tillåtelse. Men det är oftast inget problem att få. Erik Petersson menar ändå att provfisket skulle behöva utökas för att få mer kunskap om hur våra inlandsvatten ser ut och fungerar.

– Vi har 97 000 sjöar i Sverige och vi har haft provfiske i runt 4 000 av dem. Det vore bra om vi hade mer information, särskilt med tanke på de klimatförändringar som nu sker. När vi inte vet hur det ser ut innan klimatet förändras vet vi inte heller hur vattnen och fisken påverkas.

Karin Nordin

Genom att studera fiskens hörselben, otolit, kan forskarna få information om fiskens ålder. Med denna information kan forskarna bland annat få veta om fiskarna dör som unga eller gamla, om fisksamhället påverkas av klimat- och miljöförändringar, hur många fiskar som föds varje år samt fiskens storlek och tillväxt vid olika åldrar i olika områden. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

Genom att studera fiskens hörselben, otolit, kan forskarna få information om fiskens ålder. Med denna information kan forskarna bland annat få veta om fiskarna dör som unga eller gamla, om fisksamhället påverkas av klimat- och miljöförändringar, hur många fiskar som föds varje år samt fiskens storlek och tillväxt vid olika åldrar i olika områden. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

En gräns för mängden plast i miljön

Det finns tiotusentals främmande kemiska ämnen i vår miljö, bland annat plaster. De flesta av dem är inte farliga i små mängder, men det behövs mer kunskap om hur stora koncentrationer vår miljö kan hantera utan att det blir problem. Forskaren Bethanie Carney Almroth använder djurförsök för att hitta gränsvärden för plastmaterial, med fokus på mikroplaster.

– Samhället har alltid arbetat väldigt reaktivt när det gäller kemikalier i miljön. Vi har sett att ett ämne är farligt och förbjudit användning. Sedan har vi börjat använda något annat tills vi upptäcker att det är skadligt och då förbjuds det också. Det var först i och med EU:s kemikalielagstiftning REACH som vi började testa kemikalier innan vi släpper ut dem i naturen. Men problemet med REACH är att den enbart kräver tester av en kemikalie i taget, säger Bethanie Carney Almroth, forskare i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.

Hon arbetar med plaster som är material som består av många olika ämnen. I djurhuset håller hon fisk som får simma i vatten som innehåller plastmaterial, i några dagar eller flera månader. Fisken avlivas sedan och Bethanie Carney Almroth analyserar allt från genuttryck till enzymaktivitet i många olika vävnader och blod. Resultaten kan ge information om till exempel tumörutveckling eller immunpåverkan.

– Vi vet att det finns mycket plast i miljön. Nyligen var det till exempel en val som strandade med 29 kilo plast i magen. Flera hundra djurarter äter plast, det vet vi också. Men vi vet inte på vilket sätt plasten eller kemikalierna påverkar djur, och vi vet inte hur mycket plast de klarar av innan det blir skadligt. I min forskning vill jag öka förståelse för effekter och hitta gränsvärden för mängden plast i hav och sjöar. Dessa gränsvärden ska användas som markörer för god miljö och hälsa.

Bethanie Carney Almroth på laboratoriet. Foto Johan Winborg, Göteborgs universitet.

Bethanie Carney Almroth på laboratoriet. Foto Johan Winborg, Göteborgs universitet.

Zebrafisken är ett bra modelldjur när hon ska studera med vilka mekanismer som plasten påverkar levande varelser. Men arter som finns vilt i svenska vatten är ofta mer relevanta för att förstå vår egen miljö. Spigg är en fisk som trivs både i salt, sött och bräckt vatten och därför kan ge mycket värdefull information.

– Djurförsök behövs, jag ser inget annat sätt att hantera de här miljöfrågorna. Vi behöver absolut diskutera människans konsumtion av plast, men plaster är viktiga i så många branscher. Det går inte att förbjuda alla plastmaterial. Istället måste vi studera var gränserna går för hur mycket plast miljön tål. Djurförsök är vår möjlighet att göra det.

Karin Nordin

Miljöforskning med hjälp av fisk

Djurförsök är en möjlighet att undersöka hur kemikalier, läkemedel och gifter påverkar naturen.

– Vi människor släpper ut mycket kemikalier och vi har ett ansvar att ta reda på hur det påverkar miljön. Därför är det rätt och nödvändigt att använda djurförsök.

Det säger Joachim Sturve, docent och forskare i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet. Han spårar effekter av föroreningar i naturen med hjälp av djurförsök. Han studerar också på vilket sätt kemikalier påverkar fisk.

­– Fiskar är viktiga för ekosystemen och har stor relevans för samhället. Vi använder fisk som föda. Fiskar är ryggradsdjur och de har cellulära processer som liknar de som finns i människan.

Målet är att hitta så kallade biomarkörer som visar om ett djur är påverkat av kemikalier. En biomarkör kan till exempel vara ett förändrat utryck av gener eller proteiner eller en cellskada. Biomarkören kan vara ett tecken på att fisken håller på att utveckla en sjukdom eller ett förändrat beteende. För att kunna identifiera sådana biomarkörer håller Joachim Sturve fisk i akvarier på laboratoriet. I vattnet tillsätter han kemikalier. Sedan avlivar han fisken och undersöker den.

–  Tidigare arbetade forskare mycket med dödliga halter av en kemikalie eller ett läkemedel. Det går vi nu ifrån mer och mer. Vi vill kunna spåra miljögifter innan de finns i så höga halter att de dödar fisken.

Joachim Sturve vid akvarier vid Göteborgs universitet. Foto Johan Winborg.

Under ett år använder han ungefär 150–200 fiskar för dessa försök. Till stor del handlar det om regnbågslax då det finns mycket kunskap om deras fysiologi och beteende. Även abborre förekommer som försöksdjur.

Biomarkörerna analyseras sedan i fisk som lever fritt i naturen. I en fältstudie följde Joachim Sturve och hans kollegor Östersjöns kust från norr till söder och prover togs från sammanlagt några hundratal abborrar. Även detta är djurförsök som innebar att fisken avlivades. Proverna håller nu på att analyseras för man ska få en bild över fiskhälsan i Östersjön.

– Djurförsök är nödvändiga men de innebär mycket jobb och kostar mycket, så vi gör också cellstudier och försöker hitta metoder för att ersätta djurförsöken. Men tänk till exempel på hormonstörande ämnen som finns i vår miljö. De påverkar ett djur på så många sätt, i många vävnader. Det är omöjligt att få den komplexiteten i cellstudier.

Karin Nordin

Rådjur befriar fästingar från borrelia

Mellan 150 och 200 vilda rådjur har ingått i djurförsök i Sverige varje år de senaste åren. Flera av projekten handlar om att förstå fästingburna sjukdomar och nya resultat visar att rådjur kan tvätta ur borreliabakterien ur fästingarna.

Rådjur är ett av de vanligare vilda däggdjuren i djurförsök.

– Det är det minst komplicerade djuret att hantera. Det är ganska litet och vanligt. Och det är relativt lätt att fånga med hjälp av mat i en låda som blir en fälla, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid SLU, som arbetar mycket med djurförsök på rådjur.

Vid djurförsöket är de tre personer som tar ut djuret ur lådan. En av dem sätter sig över djuret och håller fast det mellan sina ben medan de andra tar blodprov, väger djuret, plockar fästingar och förser rådjuret med en sändare. Det brukar ta omkring 10 minuter.

– När vi kommer blir djuret stressat, men hanteringen går snabbt över. Det tycks inte ge några starka intryck eftersom samma djur går in i samma fälla igen, ofta efter bara någon dag. Vi har haft en blandning av unga och gamla djur i våra studier och efter tre år har vi återfångat alla djur.

Provtagning på ett rådjurskid för att analysera om det har någon fästingburen sjukdom. Foto Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Provtagning på ett rådjurskid för att analysera om det har någon fästingburen sjukdom. Foto Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Rådjuret är ett viktigt värddjur för fästingar och spelar därför en roll för spridningen av de sjukdomar som fästingar bär med sig. En av dem är infektionssjukdomen borrelia som kan ge människor problem i nervsystem och leder. Petter Kjellander jämför blodet i fästingarna med rådjurets blod. Resultaten visar att fästingar som bär på borreliabakterier och suger blod från rådjur befrias från borreliasmittan. Rådjuren motverkar alltså spridningen av borrelia.

– Var tredje fästing bär på borrelia och ett djur kan ha tusen fästingar på sig. Men vilda djur kan ju inte vara sjuka, då klarar de sig inte. Så det är egentligen inte så konstigt att de utvecklat ett sätt att ta hand om den här bakterien, säger han.

Exakt hur denna mekanism fungerar vet han inte, men han spekulerar i att det är en komponent i rådjurets immunsystem som oskadliggör bakterierna.

Karin Nordin

Kalla fiskar klarar kortvarig värmebölja

Hur påverkar klimatförändringarna fiskar som levt i konstanta och kalla miljöförhållanden under miljontals år? Djurförsök på Antarktis visar att isfiskarna åtminstone klarar kortare perioder av värme.

Isfisk. Foto Michael Axelsson.

Isfisk. Foto Michael Axelsson.

Runt Antarktis finns det cirka 270 fiskarter som är anpassade för att klara ett liv i riktigt kalla vatten. Havet runt Antarktis håller ofta minus 1,9 grader, vilket är fryspunkten för havsvatten.

Gruppen isfiskar saknar röda blodceller och det syretransporterande proteinet hemoglobin. För att kompensera för detta har de ett stort hjärta och något större blodkärl. De har också hög hjärtminutvolym vilket innebär att deras hjärtan kan pumpa ut stora mängder blod som försörjer kroppen med syre.

– Fiskar har samma kroppstemperatur som det omgivande vattnet. Om vattnet blir varmare ökar även kroppstemperaturen och de behöver då mer syre för att klara kroppens funktioner. Klarar de en uppvärmning eller ligger de redan på gränsen för vad deras hjärtan maximalt kan hantera? frågade sig Michael Axelsson, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Fiskar opererades

isfisk opereras. Foto Michael Axelsson.

Operation av isfisk. Foto Michael Axelsson.

Han deltog i en internationell expedition till Antarktis för att besvara den frågan med hjälp av djurförsök. I försöket användes ett 20-tal isfiskar som fångades med trål eller med fällor på havsbotten. Fiskarna togs in i ett operationsrum som höll en temperatur på två plusgrader. Där sövdes fiskarna ner och katetrar och instrument för att mäta blodtryck och blodflöden opererades in. När fiskarna hade återhämtat sig efter operationen kunde forskarna följa syreförbrukning, blodtryck, hjärtfrekvens och hjärtminutvolym hos djuren när temperaturen i akvariet ökade från runt 0 till 8 plusgrader. Efter försöken avlivades fisken och en rad vävnadsprover togs för analys.

– Egentligen efterliknar inte det här den långsiktiga globala uppvärmningen där arten hinner anpassa sig gradvis till nya temperaturer. Men samtidigt med den långsamma ökningen i medeltemperatur ser vi redan mer av extremperioder, som värmeböljor. Om en individ eller art inte kan överleva en kort intensiv värmeperiod finns det ju ingen chans för arten att anpassa sig till andra temperaturer. Resultaten visar att isfiskarna inte hade något problem med att överleva i upp till 8 grader och att deras hjärtkärlsystem klarar den högre temperaturen.

Tillstånd i landet man arbetar i

Forskningsstationen på Antarktis drivs av USA och Michael Axelsson hade därför etiska tillstånd från USA för att göra djurförsöken. Svensk lagstiftning gäller till svenska gränsen och om man ska göra djurförsök utomlands kan man inte söka om tillstånd för det i Sverige.

Antarktisexpedition. Foto Michael Axelsson.

Antarktisexpedition. Foto Michael Axelsson.

– Det här var åttonde gången jag var på Antarktis på expedition. Målet med forskningen är att förstå den grundläggande fysiologin hos fiskarna, men på senare år har det också blivit viktigare att använda forskningen för att studera de klimatförändringar som sker. Jag räknar med att resultaten blir bitar i pusslet om hur djur påverkas av global uppvärmning och att de används för politiska beslut kring klimatmål.

Karin Nordin

Tycker du att den här texten var hjälpsam och besvarade din fråga?