Vad är djurförsök?

Djurförsök
Här kan du läsa om djurförsök. Hur djuren tas om hand, vilka djur som används och vilka som utför djurförsök.

Djurhållning

Så lever försöksdjuren

Hygien och hälsa i första hand

Modern djurhållning präglas av stränga regler och strikt hygien. Hur man tar hand om försöksdjur i Sverige har förändrats mycket under de senaste åren. Nästan alla svenska universitet har skapat centrala anläggningar där arbetsmiljön prioriteras och djurskydd kan genomföras på ett bra och effektivt sätt. Hygien är bland det viktigaste när det kommer till den moderna skötseln av försöksdjur. Stora satsningar görs för att skydda hälsan för både människor och djur.

Viktigt att djuren trivs

För personalen går mycket av förbättringsarbetet ut på att förhindra allergier med bättre skyddsutrustning och ventilerade lokaler, och på att undvika belastningsskador med tekniska hjälpmedel för lyft och rengöring.

Burar i djurhuset

Burar i djurhuset, Göteborgs universitet.

För försöksdjuren görs stora satsningar för att öka den allmänna välfärden. Det finns en stark vetenskaplig drivkraft bakom det: ju mindre stressade djuren är, desto mer pålitliga blir de försök som genomförs. Bland annat ser man till att djuren trivs så bra som möjligt i sin burmiljö, och att de störs av människor så lite som möjligt under dagen.

Råttor i djurhuset.

Råttor i djurhuset.

Smittskydd

Det är viktigt att skydda djuren mot smitta. Om djuren drabbas av infektioner kan det innebära stora problem, eftersom infektionerna dels kan vara livshotande hos djur med nedsatt immunförsvar, dels ge opålitliga forskningsresultat.

Anläggningar i stor skala

Idag samlas ofta all djurhållning i större, moderna anläggningar. Fördelarna är många, till exempel är det:

  • möjligt att automatisera monotona och tröttande arbetsmoment, till exempel disk av burar och påfyllning av strö
  • billigare att införa modern utrustning
  • enklare att sköta tillsyn, matning och burskötsel och att skaffa vikarier vid sjukdom etcetera.
  • lättare att övervaka att lagar och bestämmelser följs.

Hälsa på i djurhuset

Se filmen om hur djuren har det på anläggningen.

Så mäts djurens smärta

Fiskar reagerar på smärta likaväl som råttor, möss och kaniner. Utmaningen för forskare är att uppskatta nivån av smärta och kunna ge rätt smärtlindring om det behövs.

Smärtforskning på djur är ett komplicerat ämne, eftersom man måste förstå vad som gör ont. Innan det är känt, är det svårt att ge smärtlindring. Smärtlindring kan ges för säkerhets skull, men om man inte vet att det har effekt ger det knappast lindring till mer än forskarens eget samvete. Istället riskerar det att ge försöksdjuren biverkningar, vilket i sin tur kan påverka forskningsresultaten.

När det gäller människors smärtuppfattning beskrivs smärta som: en obehaglig och känslomässig upplevelse med faktiskt eller möjlig vävnadsskada, enligt the International Association for Study of Pain, IASP, en amerikansk organisation som forskar på smärta.

Mätbara reaktioner
Hos djur letar forskarna efter just mätbara reaktioner till exempel genom att de rör sig bort från det som orsakar dem smärta, eller andra beteendeförändringar.

Vid en studie på zebrafisk adderades smärtstillande medel till en del av försöksuppställningen, som fiskarna normalt undvek. De fiskar som behandlats med en kemikalie som man vet ger smärtupplevelse hos däggdjur valde ändå att vistas där, eftersom det smärtstillande medlet fanns just där och troligen gav fiskarna smärtlindring.

– Gör det ont i en fisk när en bit stjärtfena klipps av? Ja, studier i fiskarnas genuttryck, deras reaktioner i nerver och blodkemi visade en klassisk respons på smärta lik den hos däggdjur, vilket borde leda till en bättre hantering av fisk, konstaterar Lynne Sneddon, forskare vid Liverpools universitet.

Olika verktyg för smärtkontroll

Att kunna bedöma djurens smärtreaktioner är viktigt av djurskyddsskäl, men också för att rätt förstå resultaten av djurförsöken. Matthew Leach från universitetet i Newcastle, berättar att ett hjälpmedel som kallas Visual Analog Scale, VAS, kan användas. Smärtan bedöms i den på en skala mellan 1 och 10. Begränsningen är att den är subjektiv. Samma person kan komma till olika bedömningar vid olika tillfällen.

Ett annat verktyg, Numeral Rating Scale, är en bättre smärtmätare där man använder fler mätfaktorer. Problemet är att det saknas baslinje om inte veterinären studerat djuret innan det utsattes för ingreppet eller behandlingen. Istället utvecklar Matthew Leach nu en mer objektiv skala baserat på djurets beteende som man vet hör ihop med smärta.

– Genom att väga samman alla beteenden som är smärtrelaterade skulle vi kunna enas om en nivå ovanför vilken mer smärtstillande måste sättas in, säger han.

Men skalan måste skapas för varje djurart. Råttor och möss låter sig villigt studeras, medan en kanin ligger blickstilla trots smärta, om en människa betraktar den.

Hur vet man om djuren har ont?

Smärta är en upplevelse av att något gör ont och begreppet förutsätter att den drabbade kan kommunicera om detta. Hos djur får beteende och fysiologi avslöja smärtan.

Alla människor som utsätts för något smärtsamt får inte lika ont. Smärta är en individuell upplevelse och det krävs att någon talar om eller på annat sätt visar att han eller hon har ont för att vi ska få reda på det. Detsamma gäller troligtvis djur men eftersom djuren inte kan kommunicera direkt med oss är det omöjligt att säkert veta hur de upplever smärta.

Men djurens fysiologi och beteende kan ändå vara tecken på att de har ont. Om djuren inte beter sig på ett normalt sätt måste forskare och djurskötare utgå från att djuren kan känna smärta.

Tre kriterier kan fungera som vägledning:

  • Djuret har ett smärtledningssystem som liknar människans. De flesta djur har någon form av smärtreceptorer och många har även de hjärnstrukturer som på människor leder till upplevelser av smärta.
  • Djuret får en behandling som är smärtsam för människor och detta framkallar ett smärtsvar hos djuret. Det kan till exempel visa sig att blodtrycket stiger eller att stresshormoner förhöjs. Smärtsvaret kan också innebära att djuret börjar bete sig på ett annorlunda sätt än normalt.
  • Djuret får ett smärtlindrande läkemedel som har effekt hos människor och då minskar smärtsvaret.

Avvikande beteende kan avslöja smärta
Djur kan visa att de har ont på många olika sätt. De kan bli inaktiva, krypa ihop och strunta i att putsa sig. En del djur blir aggressiva och andra, till exempel råttor med ledinflammation, piper vid beröring. Djur med nervsmärta får ofta ett annorlunda gångmönster eftersom de försöker undvika belastning på det onda stället. Ett viktigt tecken när forskare och djurskötare ska utvärdera smärta är att kontrollera vikten. Gnagare har hög ämnesomsättning och måste äta ofta. Mår de inte bra rasar de snabbt i vikt.

Avbrytningspunkter vid för stort lidande
Innan ett djurförsök startar ska forskare och veterinär bestämma hur eventuell smärta ska utvärderas i försöket. Genom att upprätta listor där djurens olika symptom och beteenden poängsätts går det ofta att göra en objektiv bedömning av djurens smärtsituation. Vid en viss poäng som är bestämd på förhand, anses djurets lidande vara för stort och försöket avbryts, oftast genom avlivning. Detta kallas avbrytningspunkt.

Smärta på tre nivåer

Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande.

Smärtreflex

En smärtreflex är en automatisk reaktion på ett skadligt stimuli.

Om vi bränner oss på en het platta rycker vi till exempel bort handen reflexmässigt, innan vi blir medvetna om att det gör ont. Djur gör på liknande sätt. Detta sker på ryggmärgsnivå, utan hjärnans inblandning. Smärtreflexen är den första nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

Inom forskningen används reflexerna till exempel för att utvärdera smärtläkemedel. En sådan metod är den så kallade tail-flick-metoden där forskaren riktar en varm ljusstråle mot svansen på en råtta och mäter hur lång tid det tar innan råttan rycker undan svansen. Om djuret får läkemedel som gör att det håller kvar svansen längre i ljuset tyder det på att medicinen har smärtstillande effekt.

Smärtupplevelse

Smärta är den medvetna upplevelsen som sker i hjärnan. Smärtupplevelse är den andra nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

”Forskare ska försöka undvika smärta i djurförsök, till exempel genom att ge smärtlindrande läkemedel.”

Forskare ska försöka undvika smärta i djurförsök, till exempel genom att ge smärtlindrande läkemedel. I vissa situationer är det dock mycket svårt att undvika att djur utsätts för smärta. Det handlar till exempel om forskning på djurmodeller för multipel skleros, ledgångsreumatism eller cancer. Sådana sjukdomar är smärtsamma för människor och för att forska om dem är det ibland nödvändigt att efterlikna tillstånden. Ett krav är förstås att den djurförsöksetiska nämnden gett sitt godkännande för sådana försök och att nackdelar för djuren vägts mot fördelar för människan.

”Forskare ska försöka undvika smärta i djurförsök, till exempel genom att ge smärtlindrande läkemedel.”

Ett sätt att utvärdera smärta hos djur är att mäta fysiologisk respons som till exempel blodtryck och hormonnivåer. Djur har ofta ungefär samma fysiologiska svar som människor. Men ett sådant svar behöver inte alltid bero på smärta utan kan också utlösas av stress, till exempel om djuret flyttas från sin hembur till en annan bur.

Ett sätt att avgöra om det handlar om smärta eller stress är att ge djuret smärtstillande läkemedel. Om det fysiologiska svaret blir mindre vid upprepning av försöket är det troligt att det var ett smärtsvar.

Lidande

När smärtan är kraftig eller pågår under en längre tid kan den ge upphov till ett lidande.

Då påverkas djuret fysiskt och psykiskt av smärtan. Enligt lag får försöksdjur inte utsättas för onödigt lidande. Lidande är den tredje nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

Lidande är ett komplicerat begrepp som ofta, men inte alltid, är kopplat till smärta. En människa som har tandläkarskräck kan till exempel lida långt innan tandläkarbesöket ska äga rum, trots att han eller hon inte upplevt någon smärta ännu.

Människor med kronisk smärta lider nästan varje dag av att de har ont. Men om de lär sig att hantera smärtan kan det hända att de inte tycker sig lida längre trots att de har lika mycket smärta.

Det kan vara svårt att avgöra om ett djur lider eftersom det inte går att kommunicera med det. Men djurförsök ska vara utformade så att de avbryts vid misstanke om lidande. Detta avgörs med hjälp av avbrytningspunkter där man i förväg bestämt hur ett djurs beteende ska utvärderas.

Smärtlindring ger bättre resultat

Under de senaste decennierna har smärtlindring i samband med djurförsök blivit en alltmer naturlig del av forskningen. Forskare är skyldiga att minska djurens smärta i försöken och forskning på djur som har ont kan dessutom ge felaktiga resultat.

– I början av 90-talet trodde många att det var bäst att djuren hade ont, det skulle underlätta läkning eftersom djuren inte rörde sig så mycket då. Forskare har också oroat sig för att smärtstillande läkemedel skulle påverka försöken. Idag har man kommit till insikt om att även smärtan i sig påverkar resultaten, och ibland mer än smärtlindringen, säger Patricia Hedenqvist.

Hon har arbetat som försöksdjursveterinär sedan mitten på 90-talet, först på Karolinska institutet och sedan på företaget Biovitrum och numera på SLU. Hon menar att det under den tiden blivit rutin att smärtlindra djuren när det är möjligt.

Svårt att undvika smärta vid smärtforskning
Enligt svensk lag får djur som används i forskning inte utsättas för smärta om inte en djurförsöksetisk nämnd gett sitt tillstånd för detta.

– Men det går inte att ge smärtstillande läkemedel om man ska studera smärta eller vissa smärtsamma sjukdomar. Då måste vi istället se till att graden av smärta begränsas så mycket som möjligt och att smärtan begränsas i tid, förklarar Patricia Hedenqvist.

Bättre resultat med smärtlindring

Att begränsa de smärtsamma försöken är viktigt ur ett djurskyddsperspektiv. Men det ligger också i forskarnas egenintresse att minska smärta eftersom resultaten i forskningen kan påverkas om djuren har ont. Smärta innebär att djuren får ett annorlunda beteende och att parametrar som blodtryck och hormoner påverkas.

– Vi har allt att vinna på att se till att försöksdjuren inte lider. Det finns inga problem med att ge dem smärtlindring, det innebär bara att de återhämtar sig snabbt så att vi kan studera dem, säger Klas Abelson, forskare i försöksdjursvetenskap vid Köpenhamns universitet.

Alla redovisar inte

Ändå är det, enligt Klas Abelson, först under de senaste 10-20 åren som forskningen om smärtlindring hos djur har tagit fart. Det finns fortfarande många frågor kvar att lösa. I sin egen forskning tittar han på skillnader i fysiologi beroende på stam och kön.

– Vi behöver förmodligen anpassa doseringen av smärtlindrande medicin efter till exempel kön. Men oftast finns det bara en dos angiven i litteraturen.

Han säger också att det är svårt att få en helhetsbild av hur smärtlindring används internationellt.

– Många forskare skriver inte ut i sina vetenskapliga artiklar om och hur de använt smärtlindring i djurförsök.

Samma medel som till människor

De smärtlindrande läkemedel som används är i stort sett desamma som de som människor får vid smärta. Medicinerna tillhör ofta någon av grupperna morfinliknande läkemedel, antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel eller lokalbedövande medel.

Tycker du att den här texten var hjälpsam och besvarade din fråga?