Delningar
Senast uppdaterad 2019-09-15

Råtta

Vid tester av läkemedel och kemikalier är råttan ett mycket välanvänt djur. Råttorna får den nya medicinen och sedan mäter forskarna till exempel blodtryck, njurfunktion eller blodets förmåga att levra sig.

Man tittar på vad som händer med djuret vid behandling under lång tid, bland annat genom en fullständig genomgång av organens funktion eller genom att kontrollera att det inte bildats tumörer.

Myndigheterna ställer krav på att sådana här säkerhetsvärderingar ska göras på två olika djurslag. I praktiken blir ett av dem väldigt ofta just råtta.

Olika råttor för olika sjukdomar

Råttor används också ofta i försök som går ut på att ta reda på hur en process normalt fungerar, till exempel hur blodtrycket regleras eller vilka signaler olika celler sänder ut.

Det finns också flera olika råttmodeller för mänskliga sjukdomar. Vissa råttstammar får till exempel högt blodtryck medan andra har en benägenhet att drabbas av stroke. En särskild variant av råttor får diabetes och en annan sort blir feta. Ytterligare en stam utvecklar inflammation i lederna, artrit, och passar till sådan forskning.

Vit råtta hålls av människa med handskar.

Råtta. Bild från Göteborgs universitet.

Välkänt djur i forskningen

Råttor har använts i stor omfattning och under lång tid i forskningen och därför är råttors fysiologi och funktioner mycket väl kända. Hjärnans olika centra är till exempel kartlagda och normala värden för njurarnas, leverns eller hjärtats funktioner finns att hämta i litteraturen. Detta gör det lättare för forskare att fortsätta använda sig av råttor istället för andra djur där det inte finns lika mycket information.

Råttans hjärna kan påverkas med hjälp av olika läkemedel och råttor kan på så sätt utveckla tillstånd som påminner om vissa psykiska sjukdomar hos människor.

Ett annat område där råttan används är vid undersökningar av hur skelettet växer. Människans skelett växer till på längden i särskilda zoner i båda ändarna av varje ben. När vi har uppnått en viss ålder sluter sig tillväxtzonerna så att skelettet inte kan växa mer. Råttor har liknande tillväxtzoner med den skillnaden att de aldrig sluter sig. Det är alltså möjligt att studera bentillväxten under hela råttans livslängd.

Råttan används även en del inom plastikkirurgin när kirurger behöver träna sig i att sy ihop nerver och tunna blodkärl.

Vana vid människor

En viktig egenskap hos råttor är att de har ganska lätt att vänja sig vid människor, de är lätt socialiserade. Djur som är vana att bli hanterade av människor blir mindre stressade vid exempelvis blodprovstagning. Det innebär också att det är mindre risk för att själva blodprovet påverkas av stresshormoner.

I jämförelse med möss är det också lättare att lära råttor att utföra vissa saker, till exempel att trycka på en pedal för att få en belöning eller att hitta i en labyrint. Råttan kan därför vara lämplig om man vill studera minnesfunktioner och hur de påverkas av läkemedel eller något annat.

Läkemedel mot alkoholism

Ökade kunskaper om hjärnans belöningssystem kan leda till nya läkemedel mot alkoholism. Det tror beroendeforskaren Mia Ericson vid Göteborgs universitet som ansvarar för ett försök om långtidseffekter av alkohol hos råttor.

Alkoholism är en av våra stora folksjukdomar som orsakar mycket lidande, både för de drabbade och deras anhöriga. Trots det finns det idag inga heltäckande läkemedel mot sjukdomen på marknaden. De tre som finns är Antabus, Campral och Naltrexon vitaflo. Antabus gör att acetaldehyd ansamlas i kroppen och ger ett kraftigt illamående vid alkoholintag. Det kan göra att personer håller sig borta från alkohol, men påverkar inte alkoholsuget. Det påverkas däremot av de andra två läkemedlen.

– De fungerar på en del, men långtifrån alla. Man kan jämföra med blodtrycksmediciner, där finns det 20 olika läkemedel. Alla individer svarar ju inte likadant på samma substans. Jag hoppas att vår forskning ska leda fram till nya, bättre läkemedel, säger Mia Ericson.

Hjärnans belöningssystem undersöks

Liksom andra droger sätter alkohol igång hjärnans dopaminstyrda belöningssystem. Till skillnad från exempelvis nikotin och kokain saknar alkohol en specifik receptor i hjärnan. Den binder istället till flera, bland annat receptorerna för nikotin och aminosyran glycin. Mia Ericson och forskargruppen i beroendemedicin vid Göteborgs universitet har på senare år fokuserat på den sistnämnda.

– Vår forskning har tydligt visat att glycinreceptorn har en central roll för alkoholens belönande effekter. Genom försök på råttor vill vi nu undersöka hur aktiviteten i glycinreceptorn förändras under en beroendeprocess.

Idag vet vi att det är två av hjärnans tre dopaminbaserade belöningssystem som är inblandade vid alkoholberoende; det mesolimbiska och det nigrostriatala. Det är det mesolimbiska systemet som aktiveras i början av ett beroende, men ju längre in i beroendet man kommer verkar det nigrostriatala systemet få en allt större roll.

Ett välkänt fenomen vid beroende är att den lustkänsla som dominerar i början av ett beroende bleknar med tiden och längre in i ett beroende tas drogen i större utsträckning för att man ska kunna fungera och må normalt.

– Men tittar man på alkoholister som har druckit är de faktiskt ofta glada också. Sannolikt får man även långt in i ett beroende en belöning genom det mesolimbiska systemet. Det hoppas jag få reda på genom det här försöket.

Råttor som alkoholister

Att välja råtta som försöksdjur föll sig naturligt. En stor del av den tidigare forskningen om alkoholens påverkan på hjärnan har skett på just råttor och det har visat sig att funktionerna går att överföra till människa. Den forskningen har huvudsakligen riktat in sig på akuta effekter av alkohol.

Den här gången vill Mia Ericson studera de förändringar som uppkommer i belöningssystemet när det utsätts för alkohol under en längre period. Det är sådan kunskap som verkligen har potential att ge förståelse för varför man utvecklar ett beroende. Därför har gruppen satt upp ett försök som sträcker sig över sex månader.

– Det är viktigt att råttorna får konsumera alkohol under en längre tid. Alkoholist blir man inte över en natt, det tar ofta många år. Även om en råtta bara lever ett par år, måste den förmodligen dricka alkohol under flera månader innan den får de förändringar som motsvarar de som leder till alkoholism hos människa.

Hjärnan undersöks på flera nivåer

Råttorna i försöket får själva välja hur mycket alkohol de dricker. De har ständigt tillgång till en flaska vatten och en med alkohollösning. Vissa råttor dricker ingen alkohol, andra dricker mycket. De allra flesta dricker måttliga doser. Efter två, fyra och sex månader undersöks råttornas hjärnor ingående.

– De här råttorna är väldigt värdefulla för oss, därför undersöker vi deras hjärnor på så många nivåer som är möjligt. Vi tittar både på cellnivå, molekylärnivå och neurokemisk nivå.

Det Mia Ericson är mest nyfiken på är hur funktionen i glycinsystemet förändras när beroendet tilltar. Glycinreceptorn, som inte bara aktiveras av glycin utan även av aminosyrorna taurin och beta-alanin, verkar förändras vid långvarig alkoholkonsumtion.

– Vi har börjat se att glycinreceptorn ändrar känslighet i olika hjärnregioner allteftersom beroendet blir starkare. Det här kan vara centralt för att kunna ta fram ett nytt och bättre läkemedel mot alkoholism, säger hon.

Tycker du att den här texten var hjälpsam och besvarade din fråga?