Delningar
Senast uppdaterad 2019-09-15

Mus

Musen är det vanligaste däggdjuret bland försöksdjuren och användningen har ökat sedan den så kallade transgentekniken kom.

Tekniken gör det möjligt för forskare att påverka en specifik gen och att kontrollera hur det förändrar olika funktioner, celler eller organsystem i kroppen. Musen kan därför användas som modell för många olika sjukdomar och för grundläggande forskning om olika geners betydelse. Hela musens genuppsättning är kartlagd.

För att kunna undersöka en viss process behövs ofta ett större antal djur. När en gen har förändrats hos en mus måste man därför gå vidare och avla fram fler djur med den särskilda genförändringen.

Kort generationstid

En fördel med musen är att den snabbt kan bli dräktig igen efter att ha fött en kull. Redan tre-fyra veckor efter en förlossning är det möjligt för musen att föda nya ungar.

Men det är vanligt att man låter det gå lite längre tid än så mellan generationerna, så att honan får ett uppehåll mellan kullarna. Ett längre uppehåll leder i sin tur ofta till större kullar.

Den korta generationstiden gör att det är billigare att använda möss än många andra försöksdjur. Eftersom de är små i storlek blir också utrymmes- och foderkostnader lägre än för andra djur.

Tumörer studeras på möss

Musen har länge varit ett viktigt försöksdjur inom tumörforskning. Det beror bland annat på att man har avlat fram möss som saknar immunförsvar. När möss av den typen utsätts för främmande ämnen, till exempel cancerceller, stöter deras kropp inte bort dem. Då kan man studera tumörens känslighet för olika läkemedel.

Mus. Bild från Göteborgs universitet.

Mus. Bild från Göteborgs universitet.

Fet lever bidrar till diabetes

När en person blir överviktig lagras fettet först i fettväven vars celler blir både fler och större. Men till slut kan inte fettväven ta upp mer fett, och då blir det problem.

– Då översvämmas blodet av fettsyror som börjar lagras på fel ställen, säger professor Cecilia Holm.

Nio av tio av alla typ 2-diabetiker är överviktiga, och fettväven tros spela en viktig roll för uppkomsten av diabetes.

Hennes forskargrupp vid Lunds universitet har länge studerat fettceller och fettnedbrytning, med särskild inriktning på diabetes. Nio av tio av alla typ 2-diabetiker är överviktiga, och fettväven tros spela en viktig roll för uppkomsten av diabetes.

– Vi vet idag att en person med insulinresistens – ett tecken på typ 2-diabetes – har onormalt mycket fett i både levern, musklerna och bukspottskörteln. Att bukspottkörteln utsatts för ett övermått av fett kan vara en utlösande faktor för diabetes, säger Cecilia Holm.

Studier av fettlever

Hennes forskarkollega Karin Berger arbetar med levern, ett annat organ som skadas av att ta upp för mycket fett. Hon har studerat en typ av fettlever som inte är förknippad med alkoholism, utan hänger samman just med ett överskott av fettsyror. Denna ”Non-Alcoholic Fatty Liver” har ett starkt samband med insulinresistens.

– Vi vill försöka hitta tidiga markörer för fettlever. Om man med hjälp av ett enkelt blod- eller urinprov kunde visa att någon är på väg att få insulinresistens, så kanske utvecklingen kan stoppas i tid, säger Karin Berger.

Nyttiga bakterier för bättre tarmflora

En annan del av hennes forskning handlar om bakterier. Eftersom många feta personer verkar ha en speciell tarmflora, så är tanken att fetma kanske kan motverkas genom att tillföra andra, nyttigare bakterier samt speciell näring som de nyttiga bakterierna gillar.

– Målet är att få fram ett nytt hälsolivsmedel för personer som riskerar att utveckla övervikt och diabetes. Än så länge gör vi bara djurförsök, men de har gett positiva resultat, berättar Karin Berger.

Magra möss också sterila

Cecilia Holm är mer inriktad på grundforskning kring fettomsättningens komplicerade mekanismer. Hennes medarbetare Kristoffer Ström har studerat en sorts mus som genom genförändringar fåtts att sakna ämnet hormonkänsligt lipas. Det är ett enzym som bryter ner lagrat fett till fettsyror som kan skickas ut och användas som energi.

– Eftersom musen saknar detta ämne, så trodde vi att den skulle lagra på sig fett och bli starkt överviktig. Men mössen blir tvärtom magra, till vår förvåning. De bygger inte upp mycket fettväv alls, oavsett vilken kost de får. Och den lilla fettväv de har består av en större andel värmealstrande brunt fett än normalt, säger Kristoffer Ström.

Att ha nyttigt brunt fett och inte bli fet av vad man än äter, det kan ju låta åtråvärt. Skulle ett medel som stoppar lipas kunna vara en bra fetmamedicin för människor? Nej, kanske inte…

– Hanmössen som saknar hormonkänsligt lipas är sterila! Lipaset är viktigt för kroppen på många sätt, så det kan nog inte bara blockeras, säger Cecilia Holm.

Hon ser de magra lipasfria mössen som ett exempel på att ny kunskap nästan alltid ökar komplexiteten i det man studerar: ju mer man lär sig, desto fler nya frågor dyker upp. I bästa fall kan det finnas botemedel eller nya behandlingar i slutet av någon av de nya forskningsvägar som öppnar sig.

Fakta om diabetes

Diabetes finns i både rika och fattiga länder, och är den sjukdom som ökar snabbast i världen. Den är egentligen inte en utan flera sjukdomar med delvis olika bakgrund. Det som är gemensamt för alla former av diabetes är att kroppens blodsockerhalt är för hög.

Diabetes finns i både rika och fattiga länder, och är den sjukdom som ökar snabbast i världen. Den är egentligen inte en utan flera sjukdomar med delvis olika bakgrund. Den gamla indelningen i typ 1-diabetes och typ 2-diabetes är numera inte tillräcklig, eftersom det visat sig att det också finns flera andra former av sjukdomen.

Det som är gemensamt för alla former av diabetes är att kroppens blodsockerhalt är för hög. Orsaken är att det antingen inte finns tillräckligt mycket av det blodsockersänkande hormonet insulin, eller att insulinet inte längre kan göra sin uppgift. Denna uppgift är att ”knacka på” hos muskel- och fettcellerna så att dessa kan ta in socker från blodet. Om insulinproduktionen är för låg, eller om cellerna som ska ta upp sockret slutat reagera på insulinets signaler, blir blodsockerhalten för hög vilket på sikt är ett livshotande tillstånd.

Typ 2-diabetes

Den vanligaste formen av diabetes är typ 2-diabetes, som står för ungefär 60 procent av alla diabetesfall. Denna form drabbar framför allt personer från medelåldern och uppåt, fast den numera krupit neråt i åldrarna. Att typ 2-diabetes blivit allt vanligare världen över beror dels på att människor lever längre, dels på att livsstilen förändrats: övervikt och brist på motion är starkt förknippade med sjukdomen.
Vid typ 2-diabetes kan det räcka med ändrade kost- och motionsvanor för att bromsa sjukdomen. Först i ett senare stadium kan tillskott av insulin behövas.

Typ 1-diabetes

Vid typ 1-diabetes däremot är kroppens egen insulinproduktion helt utslagen och måste ersättas. Ungefär en tiondel av diabetespatienterna har typ 1-diabetes, som framför allt drabbar barn och ungdomar. Även denna sjukdom har krupit neråt i åldrarna, vilket är ett problem, eftersom risken för skador på hjärta, ögon, njurar och nerver blir större ju längre en patient haft sjukdomen.

Så många drabbas

Det finns idag cirka 250 miljoner patienter med diabetes i världen, en siffra som på 20 år beräknas öka till 380 miljoner. I Sverige räknar man med att det finns över 350 000 diabetiker idag.

Den största ökningen antas ske i tredje världen, som redan har 80 procent av alla patienter med typ 2-diabetes. Indien och Kina har omkring 40 miljoner diabetespatienter vardera, och väntas ha dubbelt så många inom de närmaste 20 åren.

Hopp för barn som åldras tidigt

Progeria är en ovanlig sjukdom som drabbar barn och gör att de åldras mycket snabbare än normalt. Än så länge finns ingen behandling mot sjukdomen, barnen dör redan i tonåren. Men svensk forskning tyder på att ett redan godkänt cancerläkemedel kanske kan hjälpa.

Genombrottet i forskningen var möjligt när man lyckats skapa en väl fungerande djurmodell av sjukdomen. Nu testas behandlingen på patienter med progeria.

Martin Bergö, forskare på Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet är en av forskarna bakom projektet. Han forskar om grundläggande funktioner som har betydelse både för normala aktiviteter i cellen och för uppkomsten av cancer och den ovanliga genetiska sjukdomen progeria.

Bubbliga cellkärnor ett sjukdomstecken

Progeria beror på att ett protein som är viktigt för cellkärnans membran blir skadat genom en oväntad förändring, en så kallad mutation. I progeria ser man tydligt att patienternas cellkärnor ser bubbliga ut i mikroskop. Hos friska personer är de mer som släta ovaler. Forskarna har kunnat visa att de symptom som kopplas till progeria hänger ihop med de bubbliga cellkärnorna.

Från resultat i andra liknande forskningsprojekt visste Martin Bergö och hans forskargrupp att ett redan känt cancerläkemedel, FTI, kan attackera proteiner som liknar det som blivit muterat i progeria.

Djurförsök enda sättet att komma vidare

Först testade man cancerläkemedlet på odlade celler i provrörsmiljö och det gav effekt. De bubbliga cellkärnorna blev normala.

– Efter det tar det stopp i forskningen om man inte använder djur. För att se om de effekter vi såg på cellnivå faktiskt gav någon effekt på symptomen av sjukdomen ville vi gå vidare och se om det stämde i en levande kropp, i det komplicerade samspelet mellan olika celler och organ. Då är en fungerande djurmodell det enda alternativet för att komma vidare, säger Martin Bergö.

Skapade fungerande djurmodeller

Martin Bergös forskargrupp har skapat djurmodeller för progeria i möss som idag används av forskare runt om i världen. I modellerna går det att styra exakt var i arvsmassan som mutationen ska ske och även var i kroppen som mutationen ska vara aktiv. Forskarna kan också styra när sjukdomsprocessen ska starta.

Första steget för att bevisa om musmodellen skulle fungera var att undersöka cellkärnorna hos mössen. De blev bubbliga, precis som hos patienter med progeria.

– Det var ett tecken på att vi var på rätt väg att skapa en djurmodell som verkligen liknar sjukdomen i människa.

Fler tester visade att mössen visade upp så gott som alla symptom som barn med progeria får, till exempel benfrakturer, håravfall, muskelsvaghet och att de tappar i vikt.

Behandling med cancerläkemedel positiv

För att följa upp de lovande cellodlingsresultaten, där cellkärnorna blev normala, behandlades progeriamössen med cancerläkemedlet FTI. Cellkärnorna fick tillbaka sin normala form och symptomen av sjukdomen minskade. Mössen levde också längre.

Forskarna fick möjlighet att odla celler från några barn med progeria. Det var första chansen att testa om cancerläkemedlet skulle ha samma effekter på progeria hos barn som i djurmodellen. Även här blev resultaten positiva.

Testas nu på barn med progeria

Nu driver amerikanska National Institutes of Health ett projekt där man testar behandlingsmetoden på barn med progeria. Hittills har inga resultat offentliggjorts.

– Det ska bli väldigt spännande att höra hur det går. Om resultaten är positiva kan det bli grunden till läkemedelsutveckling eller möjligen genterapi. Då är det dags för den tillämpade forskningen att ta vid, säger Martin Bergö.

Fakta om progeria

Progeria innebär accelererat åldrande och gör att barn åldras snabbare än normalt. De drabbade barnen får liknande symptom och hälsoproblem som gamla människor får och gör att en sjuåring kan se ut som en sjuttioåring. Än så länge finns inget botemedel mot progeria och de flesta barn med progeria dör i tidiga tonåren.

Progeria är en mycket ovanlig sjukdom som drabbar ungefär ett av åtta miljoner barn. Sjukdomen beror på en spontan förändring i arvsmassan, den är inte ärftlig. Det går därför inte att till exempel testa föräldrarna för någon riskfaktor och det innebär inte heller någon ökad risk att ett syskon ska få sjukdomen.

De som får progeria får snabbt samma hälsoproblem som man ser hos gamla människor. Skelettet blir skört och de bryter lätt olika ben i kroppen, de tappar håret, får svaga muskler, ledproblem, tunn hud och de tappar i vikt. Däremot blir de inte dementa och de har normal hjärnkapacitet. De vanligaste dödsorsakerna för barn med progeria är hjärtinfarkt och stroke.

Sjukdomen kallas också Hutchinson-Gilford syndrom.

Framgångsrik forskning om reumatism

En typ av läkemedel, TNF-alfa-hämmare, har visat sig effektiva vid behandling av svår ledgångsreumatism. Avgörande för detta forskningsgenombrott var möjligheten att utnyttja genetiskt förändrade möss i studierna.

TNF-alfa är ett cytokin, det vill säga ett protein med förmåga att stimulera olika processer i kroppens immunförsvar. Just TNF-alfa är så kraftfullt att det har kallats the master regulator, det viktigaste reglaget, för inflammatoriska processer. När det utsöndras i stor mängd någonstans i kroppen uppstår de typiska tecknen på inflammation: värme, svullnad, rodnad och smärta.

Under 1990-talet lärde sig forskarna mer om TNF-alfas viktiga funktion som larmklocka. De upptäckte att proteinet ofta är inblandat när den finstämda balansen i kroppens immunförsvar är störd. Därför spelar TNF-alfa ofta en avgörande roll vid autoimmuna sjukdomar som psoriasis eller ledgångsreumatism, det vill säga tillstånd där kroppens immunförsvar angriper de egna vävnaderna.

Möss med ledbesvär botades

För att studera detta närmare tog forskarna fram musstammar med förändrad arvsmassa. I kroppen hos dessa genförändrade möss bildas onormalt stora mängder TNF-alfa. Resultatet blir att mössen drabbas av kroniska ledinflammationer av samma typ som vid ledgångsreumatism hos människor.

Forskningsarbetet med dessa genetiskt förändrade möss blev snart framgångsrikt. Genom att ge mössen ämnen som blockerar och hämmar effekten av TNF-alfa kunde forskarna lindra och bota mössens ledbesvär.

Efter det gick utvecklingen av mediciner mot ledgångsreumatism, det vill säga TNF-alfa-hämmare, mycket snabbt.

Idag finns det sådana läkemedel i de svenska apotekshyllorna som bland annat säljs under namnen Enbrel, Remicade och Humira, och fler är under utveckling.

Trots att TNF-alfa-hämmarna fortfarande är mycket dyra är det ingen överdrift att säga att de har revolutionerat behandlingen av ledgångsreumatism, framför allt av de svåraste fallen. De kan även användas för att behandla bland annat kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar och psoriasis.

Fakta om reumatiska sjukdomar – vardagslidande för tusentals

Reumatiska sjukdomar är ett sammanfattande begrepp för en rad sjukdomar som drabbar rörelseorganen, det vill säga skelett, leder, senor och muskler.

Totalt sett talar man om ett 80-tal olika varianter – de flesta av dem inflammatoriska. I många fall är också kroppens inre organ påverkade på något sätt.

Den mest kända reumatiska sjukdomen är reumatoid artrit eller ledgångsreumatism – ofta kallad ”reumatism” – som ger smärta, svullnad och stelhet i bland annat fingrar, händer, ben och armar. På lång sikt orsakar det kroniska inflammationstillståndet ofta bestående skador på ledernas brosk, ben och mjukvävnader. Följden blir att många patienter drabbas av funktionshandikapp.

Reumatiska sjukdomar orsakar ett stort mänskligt lidande. Idag räknar man med att omkring var tionde svensk har någon form av reumatiska besvär. Problemen är mest utbredda bland äldre människor men även yngre kan drabbas; i Sverige finns ett par tusen barn och ungdomar med reumatiska sjukdomar.

Tycker du att den här texten var hjälpsam och besvarade din fråga?