


— Först var jag rädd för att hålla i mössen. Det märkte de direkt och blev stressade. I början blev jag biten flera gånger. Men idag har jag inga problem att hantera mössen.
Josefin Skogsberg tar fram sin mobiltelefon och visar hur man ska hålla i en mus på bästa sätt. Hon lägger handen över telefonen och tar ett stadigt tag om sidorna med pekfingret och tummen.
— Jag är inte rädd för djuren längre, men jag har fortfarande stor respekt för dem. Det är viktigt att ha kvar den respekten, det är ju levande varelser vi arbetar med, säger hon.
Åderförkalkning har flera orsaker och förvärras bland annat av rökning, fet mat och stress. Men det finns också viktiga genetiska faktorer.
— Det är många gener som styr åderförkalkning. Det jag studerar är hur de olika generna samverkar, säger Josefin Skogsberg.
För att göra det använder hon möss som har påverkats så att de utvecklar åderförkalkning. Hon mäter hur stor del av mössens blodkärl som har kalkats igen vid olika åldrar. Var femte vecka tar hon blodprov på mössen för att mäta halten av olika blodfetter. Hon tar också vävnadsprover från mössen för att se vilka gener som är aktiva under de olika faserna av sjukdomsförloppet.
Josefin Skogsberg vill gärna fortsätta att arbeta med hjärt- och kärlsjukdomar i framtiden.
— Det här är viktig forskning, hjärt- och kärlsjukdomar är en av den vanligaste dödsorsaken i Sverige idag. Vi behöver lära oss mer om de här sjukdomarna, säger hon.
Text: Karl-Johan Börjesson

En stor del av forskarnas vardag innehåller möten, planering av försök och insamling av ny kunskap. En stor del av arbetet sker framför datorer och det är forskarnas uppgift att dokumentera arbetet. De ska också rapportera till forskningsledaren hur arbetet fortlöper.
Forskare inom medicin, vårdvetenskap, odontologi, biologi och miljövetenskap är några av dem som utför djurförsök i sin forskning.

