- Hem
-
Vad är djurförsök?
- Har djuren ont?
Har djuren ont?
Smärta är en upplevelse av att något gör ont och begreppet förutsätter att den drabbade kan kommunicera om detta. Hos djur får beteende och fysiologi avslöja smärtan.
Alla människor som utsätts för något smärtsamt får inte lika ont. Smärta är en individuell upplevelse och det krävs att någon talar om eller på annat sätt visar att han eller hon har ont för att vi ska få reda på det. Detsamma gäller troligtvis djur men eftersom djuren inte kan kommunicera direkt med oss är det omöjligt att säkert veta hur de upplever smärta.
Djur kan visa att de har ont på många olika sätt. De kan bli inaktiva, krypa ihop och strunta i att putsa sig. En del djur blir aggressiva och andra, till exempel råttor med ledinflammation, piper vid beröring. Djur med nervsmärta får ofta ett annorlunda gångmönster eftersom de försöker undvika belastning på det onda stället. Ett viktigt tecken när forskare och djurskötare ska utvärdera smärta är att kontrollera vikten. Gnagare har hög ämnesomsättning och måste äta ofta. Mår de inte bra rasar de snabbt i vikt.
Innan ett djurförsök startar ska forskare och veterinär bestämma hur eventuell smärta ska utvärderas i försöket. Genom att upprätta listor där djurens olika symptom och beteenden poängsätts går det ofta att göra en objektiv bedömning av djurens smärtsituation. Vid en viss poäng som är bestämd på förhand, anses djurets lidande vara för stort och försöket avbryts, oftast genom avlivning. Detta kallas avbrytningspunkt.
Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande. Läs mer om dem här:
Men djurens fysiologi och beteende kan ändå vara tecken på att de har ont. Om djuren inte beter sig på ett normalt sätt måste forskare och djurskötare utgå från att djuren känner smärta. Tre kriterier kan fungera som vägledning:
- Djuret har ett smärtledningssystem som liknar människans. De flesta djur har någon form av smärtreceptorer och många har även de hjärnstrukturer som på människor leder till upplevelser av smärta.
- Djuret får en behandling som är smärtsam för människor och detta framkallar ett smärtsvar hos djuret. Det kan till exempel visa sig att blodtrycket stiger eller att stresshormoner förhöjs. Smärtsvaret kan också innebära att djuret börjar bete sig på ett annorlunda sätt än normalt.
- Djuret får ett smärtlindrande läkemedel som har effekt hos människor och då minskar smärtsvaret.
Varierande beteende
Djur kan visa att de har ont på många olika sätt. De kan bli inaktiva, krypa ihop och strunta i att putsa sig. En del djur blir aggressiva och andra, till exempel råttor med ledinflammation, piper vid beröring. Djur med nervsmärta får ofta ett annorlunda gångmönster eftersom de försöker undvika belastning på det onda stället. Ett viktigt tecken när forskare och djurskötare ska utvärdera smärta är att kontrollera vikten. Gnagare har hög ämnesomsättning och måste äta ofta. Mår de inte bra rasar de snabbt i vikt.
Avbrytningspunkter
Innan ett djurförsök startar ska forskare och veterinär bestämma hur eventuell smärta ska utvärderas i försöket. Genom att upprätta listor där djurens olika symptom och beteenden poängsätts går det ofta att göra en objektiv bedömning av djurens smärtsituation. Vid en viss poäng som är bestämd på förhand, anses djurets lidande vara för stort och försöket avbryts, oftast genom avlivning. Detta kallas avbrytningspunkt.
Tre nivåer
Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande. Läs mer om dem här:
Text: Karin Nordin
Källor
- Michael Axelsson, professor i zoologi vid Göteborgs universitet
- Patricia Hedenqvist, veterinär Biovitrum AB
- Klas Abelson, forskarassistent i försöksdjursvetenskap vid Uppsala universitet.
Senast uppdaterad: 2012-05-14
Läs mer
Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande.
Läs mer om smärtlindring för försöksdjur i avsnittet Reportage.
Djurförsök.info är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och åtta svenska universitet
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Anna Sandström, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e-post till redaktionen
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Anna Sandström, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e-post till redaktionen
