Fördjupning - Anna Vogt berättar om sin malariaforskning

När man fått tillräckligt med kunskap går man över till in vivo-studier, det vill säga till djurförsök. Nu är forskningen mer inriktad på att se hur sjukdom och läkemedel påverkar kroppen i stort.

Om forskningen är framgångsrik och det finns hopp om ett läkemedel eller en behandling så vidtar toxikologiska studier för att till exempel bedöma vilka doser som kan vara giftiga samt säkerhetsstudier.
 

Här berättar Anna Vogt själv om sitt forskningsarbete:

1. Cellbiologiska system. Genom forskning på enskilda molekyler samt odlade celler har vi i detalj kunnat studera vilka molekyler som deltar i bindningarna. Bl.a. har vi funnit att en typ av socker-molekyl, heparansulfat, HS, är betydelsefull.

Den finns på blodkärlens väggar och på röda blodkroppar där den hjälper till att binda till infekterade celler.

HS och heparin är två väldigt snarlika molekyler, och båda finns naturligt i kroppen. Därför väcktes åter tanken att heparin skulle kunna användas vid behandling av malaria.

Heparinet skulle då fungera som en antagonist, det vill säga en konkurrent om "fästpunkterna" på de infekterade blodcellerna. Eftersom heparinmolekylerna fäster sig på samma ställen som HS-molekylerna kommer heparinet att "tävla ut" HS.

Det gör att blodflödet kan återgå till en normal nivå så att syretransporten därigenom fungerar bättre.Problemet med heparinets blodförtunnande effekt kvarstod dock. Men med hjälp av forskare vid Uppsala universitet förändrade vi heparinets kemiska egenskaper så att det inte längre stör koagulationen av blod.

Denna nya form av heparin testade vi sedan i flera olika typer av malariarelaterade in vitro -experiment. Resultaten från dessa försök var mycket positiva. Då kände vi oss så väl förberedda att vi kunde gå vidare med försök på djur.
 
2. Djurförsöken. De flesta av våra djurförsök utfördes på råttor.  Vi använde oss av radioaktivt märkta celler som injiceras i djuren.

Det är samma metod som man idag använder för att mäta utveckling och spridning av metastaser hos vissa cancerpatienter. Cellernas lokalisering i kroppen identifierades efter 30 minuter med hjälp av en gamma-kamera som mäter strålningen från de radioaktivt märkta cellerna.

När vi behandlade djuren med den nya formen av heparin så minskade bindningen i de annars utsatta vävnaderna med upp till 80%."

Text: Olle Bergman