


REACH har därför öppnat upp för möjligheten att använda så kallade in silico-verktyg som ett sätt att bidra med efterfrågad data och information. In silico är metoder där man använder dator. Det handlar om beräkningsmodeller och metoder som används för att få information om kemikaliers inneboende egenskaper och dess giftighet.
I den inledande studien undersökte hon 56 072 organiska industrikemikalier och skapade en karta över dem. Kartan beskriver de fem viktigaste kemiska och strukturella molekylära egenskaperna. I kartan hittar man kemiskt liknande kemikalier nära varandra och kartan användes för att jämföra kända och potentiella miljöfarliga kemikalier med varandra. De mest kända miljöföroreningarna har liknande kemiska egenskaper och bildade kluster på kartan.
— Genom att specialstudera den delen av kartan skulle man kunna identifiera fler potentiellt miljöproblematiska kemiska substanser, säger Mia Stenberg.
Mia Stenberg valde ut tjugo PCB-substanser och undersökte effekten i 17 olika biokemiska testsystem. Flera av de testade PCB-substanserna visade sig ha effekt och resultatet från testningen användes för klassificering av substanserna med avseende på dess giftighet. Studierna visade att PCB inte kan räknas som en grupp av substanser med liknande effekter. Deras effekter skiljer sig beroende på antal kloratomer och hur de är placerade på molekylen.
Dessutom utvecklade Mia Stenberg modeller för att förutbestämma effekter hos ännu icke testade PCB. Denna information kan användas vid en framtida riskbedömning av PCB-ämnen.
Källa: Umeå universitet
Bild: SXC
