— Med den här kunskapen går vi vidare för att identifiera och i detalj studera de system i hjärnan som skapar en ökad risk för beroende. Viktigast är kanske att få veta mer om de mekanismer som skyddar och minskar sårbarheten för drogmissbruk.
Då kan vi kanske också hitta metoder för att sätta in behandling, säger Ingrid Nylander, professor vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.
Genom att simulera olika uppväxtmiljöer har hennes forskargrupp studerat mekanismerna bakom vissa skydds- och riskfaktorer som kan påverka alkoholkonsumtionen.
Råttungar delades in i två grupper, en med en trygg miljö och en grupp med en mer otrygg miljö. En trygg uppväxtmiljö innebar att råttungar bara separerades från mamman i femton minuter åt gången, medan en längre separation på sex timmar användes för att skapa en mer otrygg miljö.
När råttorna blivit vuxna undersöktes de två grupperna och deras frivilliga alkoholkonsumtion genom att låta dem välja fritt mellan dels alkohol och vatten, dels tre olika koncentrationer av alkohol samt vatten.
Alkohol aktiverar hjärnans belöningssystem med hjälp av en sorts morfinlika ämnen som finns naturligt i kroppen. På råtthonorna visade sig separationen från mamman inte ha någon större effekt på vare sig alkoholkonsumtionen eller hjärnans belöningssystem. Däremot hade alkoholen effekt på olika hjärnregioner hos de honor som växt upp i en trygg miljö jämfört med hos dem som växte upp i en otrygg miljö.
Hanarna påverkas tydligare än honorna av separationen från mamman. De hanar som hade vuxit upp i en trygg miljö konsumerade både mindre och svagare alkohol än de som hade haft en otrygg uppväxt. Forskarna anser därför att det i framtida studier är viktigt att beakta skillnader mellan könen.
Text: Jenny Hakeberg, Uppsala universitet