Ny metod kan revolutionera diabetesforskningen
Forskare vid Karolinska Institutet och University of Miami har lyckats överföra insulinproducerande celler från bukspottkörteln till ögat på möss. Det innebär att man kan studera cellprocesser under lång tid utan att djuret lider. Metoden gör det möjligt att studera komplicerade cellprocesser i levande djur — något som hittills inte varit möjligt.
— Ögat fungerar som ett fönster där vi kan följa biologiska processer på cellulär nivå under lång tid utan att göra några ingrepp på djuret, som alltså inte lider på något sätt. Sannolikt innebär metoden i förlängningen att antalet försöksdjur kan minskas eftersom djuren inte behöver avlivas för studierna, säger professor Per-Olof Berggren som lett studien vid Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi, Karolinska Institutet. Om insulinfrisättningen från betacellerna i den del av bukspottköteln som kallas de Langerhanska cellöarna inte fungerar drabbas man av diabetes, sockersjuka. För att kunna göra något åt fel i betacellerna vid diabetes behöver forskarna förstå hur dessa celler fungerar i normala fall. Mycket av forskningen har hittills varit begränsad till studier av enstaka betaceller och Langerhanska cellöar i laboratorier — alltså under konstgjorda förhållanden — och inte i levande djur eller människor.
I en studie som publiceras i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature Medicine har forskarna utvecklat en ny metod som bygger på att man transplanterar Langerhanska cellöar till främre ögonkammaren på möss.
Dessa cellöar växer fast på regnbågshinnan och blir snabbt såväl kärl- som nervförsörjda. Med hjälp av mikroskop kan forskarna i detalj studera de transplanterade cellerna genom ögats hornhinna. Upptäckten kan också användas av forskare för att studera andra typer av celler än i dem bukspottkörteln.
Text: Cecilia Odlind, Karolinska Institutet