Råtta

Myndigheterna ställer krav på att sådana här säkerhetsvärderingar ska göras på två olika djurslag. I praktiken blir ett av dem väldigt ofta just råtta.
 
Råttor används också ofta i försök som går ut på att ta reda på hur en process normalt fungerar, till exempel hur blodtrycket regleras eller vilka signaler olika celler sänder ut.
 
Det finns också flera olika råttmodeller för mänskliga sjukdomar. Vissa råttstammar får till exempel högt blodtryck medan andra har en benägenhet att drabbas av stroke. En särskild variant av råttor får diabetes och en annan sort blir feta. Ytterligare en stam utvecklar inflammation i lederna, artrit, och passar till sådan forskning.
 
Råttor har använts i stor omfattning och under lång tid i forskningen och därför är råttors fysiologi och funktioner mycket väl kända. Hjärnans olika centra är till exempel kartlagda och normala värden för njurarnas, leverns eller hjärtats funktioner finns att hämta i litteraturen. Detta gör det lättare för forskare att fortsätta använda sig av råttor istället för andra djur där det inte finns lika mycket information.
 
Råttans hjärna kan påverkas med hjälp av olika läkemedel och råttor kan på så sätt utveckla tillstånd som påminner om vissa psykiska sjukdomar hos människor.
 
Ett annat område där råttan används är vid undersökningar av hur skelettet växer. Människans skelett växer till på längden i särskilda zoner i båda ändarna av varje ben.

När vi har uppnått en viss ålder sluter sig tillväxtzonerna så att skelettet inte kan växa mer. Råttor har liknande tillväxtzoner med den skillnaden att de aldrig sluter sig. Det är alltså möjligt att studera bentillväxten under hela råttans livslängd.
 
Råttan används även en del inom plastikkirurgin när kirurger behöver träna sig i att sy ihop nerver och tunna blodkärl.
 
En viktig egenskap hos råttor är att de har ganska lätt att vänja sig vid människor, de är lätt socialiserade. Djur som är vana att bli hanterade av människor blir mindre stressade vid exempelvis blodprovstagning. Det innebär också att det är mindre risk för att själva blodprovet påverkas av stresshormoner.
 
I jämförelse med möss är det också lättare att lära råttor att utföra vissa saker, till exempel att trycka på en pedal för att få en belöning eller att hitta i en labyrint. Råttan kan därför vara lämplig om man vill studera minnesfunktioner och hur de påverkas av läkemedel eller något annat.