Butiksbiträde blev laboratorietekniker

Karin Schön arbetar som laboratorietekniker i en forskningsgrupp som utvecklar en substans som förstärker ett vaccins verkan på immunförsvaret.

Substansen testas på möss för att förhoppningsvis kunna användas på människor om några år.
— Det känns meningsfullt att arbeta med forskning som kan göra livet bättre för mänskligheten, säger hon.

Karin Schön arbetade i kassan på Ica innan hon utbildade sig till laboratorietekniker, eller laboratorieassistent som det hette då, i mitten av 1980-talet. Sedan femton år arbetar hon i en forskningsgrupp på institutionen för biomedicin vid Göteborgs universitet. Nu testar de en substans som är viktigt för att ta fram ett vaccin mot influensa.

— Vi har arbetat med den här substansen i tio år och hoppas att snart kunna testa den på människor, men då måste testerna på djur fortsätta att visa goda resultat, säger hon.

Ansvarar för provtagning

Den största delen av Karin Schöns arbetstid går åt till att analysera provresultat på laboratoriet. Ett par dagar i veckan besöker hon universitetets djurhus. Där ger hon mössen de substanser som ska testas. Hon sköter även avlivningen av djuren.
— Jag hade inga planer att arbeta med djurförsök när jag gick utbildningen. Jag hade tänkt mig ett arbete på sjukhus. Men sedan fick jag praktik här på universitetet och trivdes bra. Djurförsök är en del av jobbet, säger hon.

Självständigt arbete

Arbetsgruppen består av en forskningsledare, sju forskare och tre laboratorietekniker. Karin Schön har daglig kontakt med forskningsledaren och de andra laboratorieteknikerna. Hela gruppen har möte på måndagar och diskuterar tillsammans hur arbetet ska läggas upp.

Karin Schön sitter även med i ett par arbetsgrupper tillsammans med djurskötarna i djurhuset, i övrigt arbetar hon självständigt.
— Det är ett väldigt fritt och bra jobb. Jag lägger själv upp mina arbetsdagar och bestämmer när jag ska göra vad, säger hon.

Viktigt att vara lugn

Karin Schön undervisar även i djurhantering på universitetets försöksdjurskurser. Hon visar hur man håller djuren så att de inte blir stressade och bits.
— Många tycker att det är obehagligt att hålla i en levande mus första gången. Musen märker det och blir själv nervös. Det bästa är att bara vara lugn, det är något man lär sig med tiden.

Karin Schöns familj har kaniner och hon ser sig själv som djurvän. Försöksmössen har hon ett annat förhållande till än husdjuren. De har ett annat syfte. Men hon är noga med att försöksdjuren tas väl omhand.

— Alla som jobbar med djuren vill att de ska lida så lite som möjligt. De djur vi har här lever ett förhållandevis bra liv, säger hon.

Text: Karl-Johan Börjesson

Senast uppdaterad: 2008-07-15

Skriv ut

Fakta laboratorietekniker

Laboratorieteknikernas huvudsakliga uppgifter är att genomföra försöken och att analysera resultaten från dem. Det är till exempel ofta de som opererar och ger djuren substanser som ska testas.

De arbetar tätt tillsammans med forskarna och diskuterar metoder och resultat med dem. Laboratorieteknikerna arbetar också nära djurskötarna och har ofta daglig kontakt med djuren i försöket.

Laboratorieteknikerna har en viktig uppgift i att upptäcka brister i metodiken och är skyldiga att meddela forskare och forskningsledare om några problem uppstår. Största delen av arbetstiden går åt till att analysera resultat med hjälp av datorer och andra hjälpmedel.

De flesta laboratorietekniker har utbildat sig till biomedicinska analytiker.

Djurförsök.info är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och sju svenska universitet
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Eva Barkeman, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e -post till redaktionen