


Motsvarande undersökningar finns för andra vilda djur. Länsstyrelser ser exempelvis till att varg, björn och lodjur förses med sändare. Det finns flera syften, bland annat att kunna varna hundägare om rovdjuren befinner sig i deras områden.
— Det här är djurförsök även om det egentligen handlar mer om länsstyrelsernas förvaltning än om forskning.
Det behövs inte ens ett medicinskt ingrepp för att något ska räknas som djurförsök. Om man till exempel lägger ut mat åt björnar och i forskningssyfte studerar hur de hanterar den är det ett djurförsök. Det är också beteendestudier av djur i djurparker.
— Vi har sett tendenser till att forskare tycker att om försöket inte gör ont på djuret så behövs det ingen etikprövning. Men enligt lag är det djurförsök.
Låg medvetenhet
Enligt Mats Sjöquist har de som vill utföra den här typen av icke-traditionella djurförsök ofta ganska dålig insikt i vilka krav det ställs på etisk prövning. Han ger exempel på studier som handlar om att prova ut fällor för vildsvin. När detta görs för att öka kunskapen om fällorna är det djurförsök, men när fällorna börjar användas i jaktsammanhang är det inte längre det.
— Det har varit svårt för forskarna att förstå det här och vi behöver en kunskapsöverföring från nämnderna.
Det är en utmaning eftersom många olika aktörer är involverade och de inte finns samlade på universiteten. Men nämndernas ledamöter deltar ibland i utbildningar där de bjuder in till exempel länsstyrelser eller Svenska Jägareförbundet.
För att förenkla hela processen med etisk prövning ser nu också Jordbruksverkets försöksdjursråd över vad de kan göra för att identifiera utbildningsbehov, informera om regelverksförändringar och skapa nya blanketter. Tanken är att ta ett helhetsgrepp och utveckla nya webbaserade former för att kommunicera mellan nämnder, råd, forskare och andra aktörer som är involverade i prövningen av djurförsök.
Text: Karin Nordin
Foto: Helena Larsson / Naturfotograferna / IBL Bildbyrå
