Iinformation om djurförsök i forskningen från svenska universitet och Vetenskapsrådet.

Färre djurförsök vid nervstudier av tarmsjukdomar

Kan störningar i tarmens nervsystem ligga bakom många tarmsjukdomar? Det tror Eva Ekblad, professor i neurogastroenterologi vid Lunds universitet.
De vanligaste tarmrubbningarna har samlingsbeteckningen "funktionell tarmsjukdom". De yttrar sig i form av en rad symtom från förstoppning till diarré. Någon egentlig medicinsk orsak går inte att hitta, men patientens tarmbesvär kan ställa till stora problem i det dagliga livet. Mer ovanliga är de inflammatoriska tarmsjukdomarna, Crohns sjukdom och ulcerös kolit där operationer ibland är nödvändiga. Någon bot för dessa sjukdomar finns ännu inte.

Tar ut nervceller


Hela mag-tarmkanalen är uppåt nio meter lång och har mer än 100 miljoner nervceller. Detta nervsystem fungerar självständigt utan styrning från hjärnan och kontrollerar aktiviteten i magsäck och tarmar med hjälp av en lång rad signalsubstanser.

— Eftersom nerverna reglerar i princip alla funktioner i tarmarna, så tror vi att något blivit fel i nervsystemet när tarmens funktioner störs. Man vet också att nervceller dör i samband med olika tarmsjukdomar, säger Eva Ekblad.

De flesta forskare som studerar tarmsjukdomar använder sig av djurförsök, där djuren får dricka irriterande substanser eller får substanserna införda i tarmen via analöppningen. Det finns också genförändrade möss som spontant utvecklar tarmsjukdomar som liknar de mänskliga. Men Eva Ekblads  forskargrupp har utvecklat ett annat sätt att studera tarmnerverna. Hennes metod går till så att man tar ut nervceller, odlar dem i odlingskulturer och sätter till de irriterande substanserna i odlingsskålarna.

Tydligare resultat


— Vi ser vår metod som bättre i flera avseenden. Det viktigaste är att vi får tydligare resultat. När ett försöksdjur utsätts för de här substanserna är det så mycket som händer i dess kropp att man har svårt att urskilja vad som enbart har med tarmsystemet att göra. Det problemet kommer vi förbi när vi studerar de isolerade nervcellerna. Att vi dessutom slipper utsätta djur för en obehaglig behandling är ett extra plus, menar Eva Ekblad.

Helt utan djur är hennes forskning inte: de nervceller hon studerar kommer från djur. Men antalet djur som används blir litet, eftersom nervcellerna från en enda mus räcker till ett stort antal tester. 

Sedan nervcellerna isolerats och utsatts för de irriterande substanserna, tillsätter forskarna andra ämnen som man tror kan skydda och hindra nervceller från att dö. Ett bevis för att metoden avspeglar verkligheten är att kortison har en sådan skyddande funktion, vilket den har på patienter också. Kortison är en av de få verksamma medicinerna för patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar.

Forskargruppen i Lund har nu börjat med försök även på nervceller från mänskliga tarmar. I samband med en tarmoperation för till exempel cancer opereras alltid lite frisk vävnad bort för säkerhets skull, och nervceller därifrån kan användas i försöken. Man har också kontakter med LU Innovation, den enhet som hjälper till att kommersialisera forskningsfynd från Lunds universitet.

— Vi har funnit en grupp substanser som verkar vara väldigt effektiva när det gäller att rädda hotade nervceller. De skulle kanske kunna utvecklas till ett läkemedel om vi får finansiering, hoppas Eva Ekblad.

Text: Ingela Björck

Senast uppdaterad: 2010-03-24
Djurförsök.info är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och sju svenska universitet
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Eva Barkeman, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e-post till redaktionen