Cellodlingar ersätter försöksdjur

Det är inte alltid nödvändigt med stora mängder djurförsök vid utvecklingen av nya läkemedel. Det visar professorerna Anders Malmström, Lunds universitet, och Gunvor Ekman-Ordeberg, Karolinska Institutet. I ett projekt för att utveckla ett läkemedel mot långdragna förlossningar har man kunnat gå direkt från cellförsök till studier på människor.

Långa förlossningar är påfrestande för både kvinnan och barnet. Tyvärr är de inte ovanliga. De värkstimulerande medel som finns har inte alltid effekt, och när värkarna är för svaga och ineffektiva måste man till slut ta till kejsarsnitt.

Snabbare förlossningar

Forskargrupperna i Lund och Stockholm har nu funnit en molekyl vars mängder i livmodern och livmodermunnen ökar när förlossningen närmar sig. Ett liknande ämne ges faktiskt redan som läkemedel till gravida kvinnor som riskerar att få en blodpropp. En positiv bieffekt av medlet är att deras förlossningar blir kortare.

— Förlossningarna varar faktiskt 30 procent kortare tid! Men man kan inte ge friska personer detta medel, eftersom det påverkar blodets koagulation och skulle kunna öka risken för blödningar. Det försvårar också användningen av ryggmärgsbedövning, som är en allt vanligare form av smärtlindring vid förlossning. Därför har vi tagit fram en besläktad substans som inte påverkar blodets förmåga att koagulera, säger Anders Malmström.

Forskarna började med att göra cellodlingar utifrån små vävnadsprover från gravida kvinnor. Sedan tillsatte de den aktuella molekylen, en heparansulfatproteoglykan, till odlingarna. Försöken gav mycket positiva resultat: substansen visade sig ha förmåga att både få musklerna i livmodern att dra sig samman och göra livmodermunnen mjukare och mer uppluckrad.

— Båda dessa förändringar behövs för att en förlossning ska gå snabbt och bra, säger Anders Malmström. Livmodern måste dra sig samman så att det blir effektiva värkar, och livmodermunnen måste kunna öppna sig så att barnet kan komma ut.

Från cellförsök till patientstudier

Efter de framgångsrika cellförsöken bildade forskarna bolaget Dilafor med aktivt stöd från bl.a. Karolinska Development. Där gjordes en toxikologisk test på djur för att kontrollera medlets säkerhet. Efter det kunde man gå direkt vidare till fas 1-studier med friska frivilliga.

Nästa steg var en fas 2-studie med 260 patienter som nyligen har avslutats.

— Att vi kunnat få finansiering så här långt bara utifrån celldata och patientdata, i stort sett utan djurförsök, är glädjande. Nu hoppas vi att finansiärerna kan skjuta till ytterligare 60-70 miljoner för att dokumentera läkemedlet ända fram till kommersiellt bruk, säger Anders Malmström.

Text: Ingela Björck

Senast uppdaterad: 2010-03-24

Skriv ut

Djurförsök.info är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och åtta svenska universitet
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Anna Sandström, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e -post till redaktionen