Alternativa metoder

Djurförsök

Andra metoder

Mer kunskap om djuren minskar lidande

Säkrare testresultat, minskat lidande och färre försöksdjur. Det är målet med ett projekt där musens sjukdomar kartläggs. 

Musen är det vanligaste djurslaget i medicinsk forskning i Sverige. Många universitet har därför egen avel av de musstammar som används allra mest. Ibland har detta pågått i många år och när man föder upp möss genom avel i generation efter generation finns det risk att det uppstår förändringar i generna. Det innebär också att risken för olika sjukdomar som cancer, njurskador och hjärtfel kan öka.

– Man vet egentligen inte så mycket om vilka sjukdomar som finns i de olika stammarna, säger Veronica Janson, veterinär och forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Hennes forskning kan ändra på det. Hon studerar två av de allra vanligaste musstammarna för att ta reda på om aveln kan ha fört med sig nya sjukdomar. Syftet är att förbättra för framtida forskning med djur.

– Om man vet vad man ska titta efter kan man förebygga sjukdom eller avliva djuren i tid så att de inte lider. Det här är den viktigaste punkten för mig, att förhindra lidandet, säger hon.

Friskare möss leder till färre försök

Med ökad kunskap blir det också möjligt att dra ner på antalet djur som används i djurförsök, menar Veronica Janson. Forskare utgår nämligen ofta från att det behövs några extra djur i varje försök. Då finns det marginaler för att få fram statistiskt säkra resultat från forskningen även om något djur skulle bli sjukt och inte kan räknas in i studien.

– Men om man till exempel vet att de här mössen är friska upp till ett års ålder behöver man inte ha samma säkerhetsmarginal.

Mer information gör det också möjligt att välja en stam som passar försöket bäst redan från början. Det minskar risken att försöken måste göras om på andra stammar.

– Om vi kan våra djur bättre får vi bättre forskning.

Hon jämför sitt projekt med de hälsoinventeringar som genomförs på djurhusen med jämna mellanrum. Då undersöks att djuren inte har drabbats av vissa virus, bakterier eller parasiter. Med Veronica Jansons forskning täcks även andra sjukdomar än infektioner in.

Djuren obduceras
I det här projektet får friska möss leva tills de är två år gamla. Djur som blir sjuka innan tvåårsdagen avlivas så snart de visar tecken på sjukdom. Veronica Janson obducerar sedan alla djur. Hon inspekterar organ och vävnader och tar prover. Tanken är att fånga upp så många sjukdomar som möjligt genom att undersöka 75 djur av varje kön och stam från tre olika djurhus.

Mikrodoser till människor istället för djurförsök

Små doser med läkemedel direkt till människor kan till viss del ersätta djurförsök. Det går till exempel att se hur läkemedlet fördelar sig i kroppen vilket ökar förståelsen om hur det fungerar.

Utvecklingen av nya läkemedel är både tidsödande och dyr. Först ska en intressant substans väljas ut. Efter det ska den provas på djur i flera omgångar. Först därefter kan den testas på människa.

Sören Mattsson, professor i medicinsk strålningsfysik, har tillsammans med kollegan Kristina Stenström på fysiska institutionen vid Lunds universitet ansvarat för den svenska delen av ett EU-projekt om mikrodosering. Han tror att utvecklingen av läkemedel skulle kunna snabbas på betydligt genom att ge människor mikrodoser med läkemedlet tidigt i processen.

– I ett fall av tre fungerar inte överföringen från djur till människa, då är mycket arbete gjort i onödan. Den bästa modellen för människa är ju människan själv, vi är ju inga råttor, säger han.

Minimal dos
Mikrodoserna motsvarar mindre än en hundradel av den verksamma dosen och är därför för liten för att vara skadlig för försökspersonen. För att se vad som händer inne i kroppen märks substansen med en kortlivad radioaktiv kolisotop, kol-11. Med hjälp av en PET-kamera (positronemissionstomografi) kan man se hur ämnet fördelas direkt efter tillförseln. För att se hur substansen beter sig på längre sikt används istället AMS-teknik (acceleratormasspektrometri).

– AMS-tekniken är känsligare än all annan mätteknik och det är det viktiga i det här projektet. Principen är densamma som används för att åldersbestämma arkeologiska fynd med radioaktivt kol-14.

Mikrodoser kan inte ersätta djurförsök helt. Tester på djur krävs även fortsättningsvis för att exempelvis testa substansers giftighet, men metoden innebär att antalet försöksdjur kan minskas. Även tiden från de första testerna till färdigt läkemedel kan kortas.

Dyr metod
Både det europeiska läkemedelsverket EMEA och den amerikanska motsvarigheten FDA har godkänt mikrodosering. Än så länge är metoden dyr och mer forskning behövs för att utveckla den.

– Tekniken har stor potential. Nu gäller det för oss att visa att den här tekniken är säker så att läkemedelsföretagen börjar använda sig av den.

Lysande teknik avslöjar sjukdomsförlopp

En extremt känslig kamera och en gen som ger självlysande celler. Det ligger bakom en metod som minskar antalet försöksmöss med upp till 90 procent i forskaren Antonio Barragans studier. Metoden används till exempel för att studera hur parasiter tar sig fram genom kroppen eller för att följa hur cancer sprider sig.

I ett laboratorium på Karolinska Institutet i Solna ligger fyra möss och sover i en svart låda. Deras ben spretar i luften medan de fotograferas. Lådan de ligger i är nämligen en kamera som kan se in i deras inre.

Med blotta ögat ser de ut som vanliga möss. Men i själva verket lyser de mycket svagt. Det som gör att de lyser är mikroskopiskt små parasiter som tar sig fram inuti mössens kroppar. Parasiterna fungerar som små lampor, och kameran är en extremt ljuskänslig apparat som kan fånga in de allra svagaste ljussignaler. På bilderna som kameran tar kan man tydligt se hur parasiterna infekterat muskropparna. Efter fotosessionen vaknar mössen och tycks må alldeles utmärkt.

Minskning av försöksdjur
Infektionsforskaren Antonio Barragan och hans medarbetare har minskat antalet försöksmöss så mycket som upp till 90 procent med den här metoden.

Det gamla sättet att undersöka hur en infektion fungerar är att smitta ett försöksdjur, till exempel en mus. Sedan avlivas djuret för att man ska kunna titta på de inre organen. Det här måste man sedan göra om och om igen, efter olika lång tid och med skilda förutsättningar. Det gör att man tvingas använda många möss.

Gen från eldflugan
Hemligheten med den nya tekniken är att de infekterande parasiterna lyser. Bakom metoden ligger genteknisk kunskap.

Man tar den gen som gör att eldflugor kan lysa i mörkret. Genen producerar ett lysande ämne som kallas luciferas. Den genen placeras i arvsmassan hos den mikroorganism som man vill studera. Parasiten eller bakterien börjar därmed lysa svagt inne i musens kropp. Och trots att ingenting syns på utsidan kan infektionen upptäckas med hjälp av en mycket känslig kamera.

Kamera som i rymdteleskop
Det är samma typ av kamera som används i rymdteleskop och som klarar att fånga upp extremt små mängder ljus. På så sätt får man en tydlig bild av parasitens väg genom kroppen.

Med den här tekniken blir det enkelt att direkt se hur bra ett läkemedel mot infektioner fungerar, eller att följa hur dotterceller från en cancertumör sprider sig. Metoden är ett av många exempel på hur modern teknik ersätter försöksdjur.

Kemiska tester före djurförsök

Det finns ett stort antal kemiska och biologiska metoder som kan användas istället för djur. Med bakterier kan man till exempel framställa insulin och tillväxthormon som tidigare utvanns ur djur. Inom läkemedelsutvecklingen testas alltid ett nytt läkemedel så mycket som möjligt på kemisk väg innan man ger det till ett djur. Med tekniken high throughput screening, HTA, som innebär att nya läkemedel väljs ut efter vilka egenskaper de uppvisar i en rad snabba kemiska tester, vill man hitta substanser som verkar på rätt ställe i kroppen och som ser ut att ha rätt egenskaper innan man ger det till ett djur.

Även svampar och växter kan användas i en del forskning istället för djur.

Tycker du att den här texten var hjälpsam och besvarade din fråga?